Svåra år för fackföreningsrörelsen

Bland kamrater

Elyas al-Jilda är styrelseledamot i den palestinska fackliga centralorganisationen PGFTU i Gaza

Det är onekligen en skön känsla att träffa fackföreningsfolk i en miljö där så mycket annat är obekant och annorlunda. Elyas al-Jilda är lätt att prata med. Han är vice ordförande för vårdarbetarnas fackförening i Gaza (General Union of Health Service Workers), och även styrelseledamot i områdets fackliga centralorganisation PGFTU.

Mannen som förmedlade kontakten har också förklarat att Elyas tillhör Gazas kristna minoritet. Helena har tidigare samma dag gjort ett besök hos en ortodox kyrka i Gazas äldsta stadsdel, för att göra ett reportage åt Kyrkans Tidning. Hon undrar om det är Elyas församling.

–          Jo, säger han med ett leende som vittnar om han inte är någon frekvent kyrkobesökare.

–          Men jag är kommunist.

Uteblivna löner och hinder för palestinska migrantarbetare

Innan de israeliska bosättarna lämnade Gaza och blockaden trädde i kraft, arbetade tusentals palestinier inne i Israel och på bosättningarna. Gaza hade också en levande textilindustri. Det vardagliga fackliga arbetet bestod huvudsakligen av yrkesrelaterade problem. I Israel försökte man använda domstolsväsendet för att försvara arbetarnas rättigheter. Inne i Gaza genomfördes strejker för att förbättra arbetsvillkoren. Fackföreningen sökte aldrig överläggningar med de israeliska arbetsgivarna men hade förhandlingar med större palestinska företag och myndigheter.

När bosättarna lämnade Gaza 2005 tog många av dem chansen att spara pengar. Innestående löner till palestinska arbetare betalades aldrig ut. Samma scenario drabbade många palestinska migrantarbetare när gränsövergången vid den israeliska staden Eres stängdes. Elyas berättar att man hade många problem och svårigheter även i början av 2000-talet, men betydligt färre livshotande utmaningar jämfört med vad som komma skulle.

Medlemsras under fraktionsstriderna

Fackföreningsrörelsen i Gaza påverkades dock djupt av av det palestinska parlamentsvalet 2006 och den efterföljande konflikten mellan Hamas och Fatah.

–          Tidigare organiserade vi 120 000 arbetare, berättar Elyas al-Jilda

–          Idag har vi ungefär 15 000 medlemmar.

Enligt Elyas al-Jilda har en majoritet av PGFTU:s medlemmar historiskt tillhört Fatah eller närstående fraktioner. Därför, menar han, uppfattades den fackliga organisationen som en Fatah -trogen kraft när fraktionskriget bröt ut. Hamas stormade fackförbundets högkvarter.

Dahlans nederlag ledde till att många Fatah-anhängare flydde, avskedades eller flyttade runt. Detta, tillsammans med stigande arbetslöshet och att arbetare som stödde Hamas-sidan tog avstånd från PGFTU, ledde till massiv medlemsflykt. Fackförbundets högkvarter återlämnades efter striderna, men förstördes fullständigt i en israelisk bombräd under det efterföljande Gaza-kriget.

På Västbanken har konflikten mellan fraktionerna inte alls haft samma förödande effekter på fackföreningarna. Västbanksarbetarna tillhör dock en annan facklig federation. Elyas upplever splittringen inom den palestinska arbetarrörelsen som sorglig, men hoppas att den ska gå att överbrygga.

–           Vi är en självständig organisation, med medlemmar från både Fatah och Hamas, understryker han.

–          Det pågår en process för att slå ihop de fackliga centralorganisationerna i Gaza och på Västbanken. För att samla våra krafter. Jag tror att det är ett viktigt steg för att hålla ihop alla palestinier.

Massarbetslöshet urgröper arbetarnas rättigheter

Blockaden av Gaza och den efterföljande israeliska invasionen har slagit sönder stora delar av Gazas ekonomi och infrastruktur. Arbetslösheten är skyhög och för vissa arbetargrupper, såsom den stora gruppen textilarbetare, finns det idag nästan inga arbetstillfällen alls inom deras yrkesområde. Därmed har fackföreningarnas roll också förändrats.

–          Vi lägger mycket kraft på att försöka få myndigheterna att betala ut ekonomiskt stöd till våra arbetslösa medlemmar, så att de kan klara sin försörjning. Idag har de ingen rätt till arbetslöshetsersättning, säger han.

Dagens massarbetslöshet gör att Gaza helt och hållet är arbetsgivarnas marknad. De flesta arbetsgivarna är småföretagare. Deras anställda vet att det finns en hel armé av arbetare som står utan inkomst om arbetsgivaren skulle vilja byta ut dem. Kränkningarna av arbetarnas rättigheter har ökat kraftigt, enligt Elyas al-Jilda. Han räknar upp de vanligaste problemen för de som faktiskt har jobb:

–          Lönerna är låga och många arbetsgivare bryter mot [den palestinska] arbetslagstiftningen. De kränker kvinnors rättigheter, vägrar betala ut ersättning till arbetsskadade och avskedar kvinnor för att de stannar hemma med sina nyfödda barn eller begär tillfällig ledighet.

–          Mycket av detta är olagligt, så vi försöker trycka på Palestinska Myndigheten [president Abbas administration som styrs från Västbanken] för att ta tag i problemen.

Offentliganställda, textilarbetare, fiskare men även tunnelarbetare

Fackföreningsrörelsen i Gaza består av femton yrkesförbund. Dess starkaste fästen är bland offentliganställda, sjukvårdspersonal, lantarbetare och textilarbetare. Just nu satsar man på utbildning och omskolning. Ett annat fokusområde är att försöka organisera och förbättra arbetsförhållandena för en arbetargrupp som de senaste åren kommit att bli en av de största i området- tunnelarbetarna.

–          De som jobbar i tunnlarna är särskilt utsatta. Det är ett mycket farligt arbete med ständiga olyckor, konstaterar Elyas.

–          Vi har försökt att genomföra strejker för att förbättra arbetsförhållandena men det är svårt.

Arbetsmiljöarbete i underjordisk bransch

PGFTU har inte för avsikt att försöka stoppa tunnelindustrin. Elyas vet att smugglingen är en livsnerv för hela Gaza. Istället vill fackföreningen att myndigheterna ska ta övergripande ansvar för den informella tunnelsektorn för att tillförsäkra arbetarna bättre skydd och sjukförsäkringar.

För utomstående kan det verka absurt att ett fackförbund är sysselsatt med arbetsförhållandena för tusentals människor som gräver i sand och sten för att skapa gångar under jorden för otillåten smuggling. I Gaza är det en naturlig uppgift.

Israels ockupation och blockad fortfarande huvudproblemet

Elyas al-Jilda menar, trots andra svårigheter, att Israels ockupation och blockad idag är de faktorer som drabbar palestinska arbetare i särklass hårdast. Han uttrycker tacksamhet gentemot hamnarbetare runtom i världen som genomfört fackliga blockadaktioner mot israelisk handel och hoppas att bojkotten av ockupationsmakten ska komma att tillta i styrka:

–          Israel är en apartheidstat och vi behöver stöd för att förändra vår situation.

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: